Min bröstoperation

Före-/efterbilder längst ner på sidan.

Ända sedan tonåren har jag haft komplex för mina outvecklade bröst. De stannade av i tillväxten och förblev platta. Jag dolde det genom vadderade BH:ar. Semester- och badperioder var värst. Letade alltid länge och väl efter en bikini som hade vadderade kupor och tillät inlägg utan att det blev alltför synligt.

I många år funderade jag på bröstoperation med det stannade alltid i tanken. Jag har aldrig gillat idén att ha ett främmande material inopererat i kroppen. Jag hade heller aldrig genomgått en operation eller fått narkos. Hur skulle resultatet bli? Vilka risker utsätter jag mig för? Tänk om jag inte blir nöjd? Är det värt det?

Jag och min man pratade om det på allvar och han var positiv till det hela. Påminde mig om att jag pratat om det redan när vi blev ett par för tio år sedan. Jag började aktivt leta efter information på nätet kring ingreppet, typer av implantat, olika tekniker och klinker. Min lista på tänkbara kliniker begränsade jag främst efter kriterierna:

• närhet till min bostad
• hur informativ sidan var
• om det fanns bilder på utförda bröstförstoringar
• hur bemötandet var vid den personliga kontakten

Valet stod till slut mellan två kliniker vilka jag ville kontakta. När jag pratat med Victoriakliniken kändes det helt rätt. Jag avbokade genast konsultationstiden på den andra kliniken och tänkte om inte Viktoriakliniken är rätt då kommer jag aldrig att utföra en bröstförstoring. Det är där eller ingenstans det sker. Och så glad jag blev efter min konsultation! Viktoriakliniken motsvarande alla mina förväntningar och gav mig svar på alla mina farhågor.

3D-bilder från vår Vectra-kamera

Jag fick träffa en trevlig sköterska och kirurg Dr Charles Randquist. Jag fick se 3D-bilder på förväntat resultat, hade samtal om olika typer och storlekar av implantat med Charles Randquist och bokade in en operationstid. Det fanns inget att tveka på. Viktoriakliniken ingav förtroende, kompetens, professionalism och yrkesstolthet. Jag kände att personkemin stämde på en gång och tvivlade inte en sekund på att jag skulle bli väl omhändertagen. Miljön är som en annan patient beskrev ”Spa-liknande” så ljus, vacker och rogivande. Allt detta bidrog till att  beslutet var lättare att ta än vad jag hade väntat mig.

Jag ville inte att det skulle vara någon markant förändring (med kläder på) utan att jag skulle slippa gömma min platta byst i vadderade BH:ar och slippa skämmas i naket tillstånd.

Resultatet är lika bra som jag förväntat mig! Det är en befrielse att slippa fundera på val av BH:ar och klädsel för att dölja min egen kropp, vilket jag insåg hade blivit ett handikapp för mig. Jag känner mig som mig själv, att jag fått den kropp jag önskat och att jag är mer proportionerlig.

Kvinnligheten har påverkats även om jag fortfarande anser att den är mer än ett par bröst, såväl naturliga som opererade.

Skulle jag rekommendera Viktoriakliniken till en vän?
Svaret är utan tvekan: JA!

/E.

Pannlyft - inte bara en operation för äldre.

Se Pannlyft ==>>

Jag är idag 22 år och var 17-18 år när jag började må dåligt över mina tungt hängande ögonlock. Det började med att jag la tepåsar på ögonen i hopp om att det skulle bli bättre. Det blev det såklart inte. Jag bestämde mig ganska snabbt för att jag skulle operera bort min överflödiga hud från ögonlocken.  

När jag väl bestämt mig började jag leta och söka efter den bästa kliniken. Jag var super noggrann med att det skulle vara en seriös och proffsig kirurg och jag var villig att betala mer för att få det. Tillslut efter mycket research kom jag fram till Victoriakliniken. Jag bokade min första konsultation hos Dr Charles Randquist och han såg snabbt att problemet främst inte låg i ögonlocken utan från mina tungt hängande ögonbryn.

Jag speglade mig och Dr Charles berättade att jag inte kommer få det resultat jag är ute efter om jag bara tar bort överflödig hud.

Vi kom överens om att jag skulle göra ett pannlyft samt övre ögonlocksoperation för att nå bästa resultat. Först tyckte jag att pannlyft lät som en väldigt stor och läskig operation. Vilket jag kan säga idag att det absolut inte är. Det blev såklart dyrare än om jag bara hade gjort ögonlocken men värt vartenda öre.

Jag är så otroligt nöjd tacksam och stolt över mig själv att jag gjorde detta. Jag lyssnade bara på mig själv och visste att jag skulle må bra om jag gjorde detta. 

Operationen gick hur bra som helst. Jag var tidigt på kliniken en tisdags morgon då operationen skulle äga rum. Det konstiga var att jag inte var speciellt nervös alls. Jag var i deras händer nu och det kändes tryggt. Jag hade bestämt mig för att göra det här nu.

När jag blivit ritad på fick jag ligga och vila på min tur i uppvakssalen med dropp och sjuksystrarna kollade till mig ofta.

Då var det min tur. Jag gick in i operationssalen och la mig på bordet och fick min narkos. Vaknade upp vad som kändes som 2 sekunder senare i uppvakssalen igen i min säng. Jag mådde ganska illa efter narkosen men inga direkta smärtor annars. Jag sov över en natt på kliniken. Självklart var det lite stelt och svullet första natten men fick en kylmask för ögonen så att jag kunde sova bra. Jag åkte hem redan på morgonen dagen efter och tog det väldigt lugnt de första dagarna. Dag 3 var jag som mest svullen sedan gick det väldigt snabbt. Allt läkte på bra, och jag kände mig mycket piggare. Efter 2 veckor var alla stygnen borta och jag kunde utan problem återgå till mitt jobb.

Idag 6 månader efter operationen har det hänt massor med mina ögon. Jag har fått tillbaka mina stora ögon som de såg ut innan det började hänga tungt. Jag kunde inte bli mer nöjd. Min livskvalité har gått från 5 till 10. Idag älskar jag att sminka mig vilket jag nästan aldrig gjorde förr. Jag tyckte inte det var någon idé då allt smink mest smetade ut sig.

Man behöver absolut inte vara 50+ för att göra en sån här operation. Det kan lika gärna vara genetiskt, som för min del.

Det var skönt att bli så seriöst bemött och verkligen tagen på allvar trots att jag var 22 år och ville göra en operation som kanske är vanligare bland äldre. Jag kände mig verkligen 100 % trygg med Dr Charles. Han förstod vad jag ville uppnå med den här operationen och det skulle han hjälpa mig med. Resultatet av mina ögon är otroligt naturligt och fint gjort. Jag är fortfarande jag och man skulle aldrig se att jag har opererat mig om man inte visste om det, samtidigt som det är en enormt stor skillnad.

/M.                                                    

Se Pannlyft ==>>

Min plastikresa med Dr Charles Randqvist

Se Bukplastik ==>>

Min plastikresa med Dr Randquist började i juni år 2000. Då jobbade han som konsult åt Södertälje sjukhus och jag skulle göra en bukplastik. Jag förstod redan då att Dr Randquist skulle bli något över det vanliga inom plastikoperationer, för när jag vaknade ur narkosen hade Dr Randquist gjort lite mer än bara det han skulle. Bukplastiken han skulle göra vara att justera min hängmage jag fått efter att ha fött tre barn, men när han ändå höll på tog han även bort mitt fula blindtarmsärr. Det är sådan han är vår käre Dr Randquist; han ser helheten och vill personens bästa!

Jag är idag evigt tacksam för att Södertälje sjukhus hade honom som konsult den gången, för det gjorde mitt val av plastikkirurg enkelt år 2010 när jag skulle fortsätta denna underbara resa med Dr Randquist.

År 2010 funderade jag på att göra något åt mina stora bröst, som utgjorde ett problem vid motion och skapade dålig självkänsla. Jag hittade mina journalanteckningar från år 2000, letade på Internet efter Dr Charles Randquist och upptäckte att han hade en egen klinik; Victoriakliniken!

Konsultation

Det blev ett kärt återseende när konsultationsdagen kom! Jag berättade att jag ville göra en bröstförminskning och som den "konstnär" Dr Randquist är började han skapa i sitt huvud. Han berättade om hur ett bröstförminskningsingrepp går till och för- och nackdelar med att "bara" göra det. Konsultationen är en viktig del av hela proceduren, eftersom det är din kropp och du vill veta hur ingreppet ska påverka dig! Många frågor kommer upp och ingen fråga är för dum för att ställa! För mig var åter igen helhetsbilden av resultatet viktigt och det gjorde att jag bestämde mig för att göra "lite mer" när jag ändå låg nersövd. Bröstförminskningen utökades och blev även fettsugning av mage och justering av den bukplastiken jag gjorde år 2000. Helhetsbilden var täckt och när Dr Randquist ändå höll på bjöd han på en fettsugning av haka/hals.

"När vill du göra det?" frågade Dr Randquist. "När kan du göra det?" frågade jag. Jag ville göra operationen så snart som möjligt, då det måste passa att ta ledig från jobbet också! "Det är min klinik, så säg när du vill göra det, så ordnar jag det!" Fantastiskt med en egen plastikkirurg. Sagt och gjort! Dr Randquist stuvade om i sitt schema och tre veckor senare blev operationen inbokad.

En fantastisk sköterska tog hand om mig efter konsultationen. Hon berättade hur det skulle gå till på operationsdagen och allt man kan tänka sig behöva veta kring det hela.

Med en fin mapp i min hand gick jag sedan hem med tid för operationsdag och tvättsvampar. Lite pirrig blev jag över operationen och det jag bestämt mig för att göra, men mest pirrig över hur mycket pengar det skulle kosta. Kunde jag verkligen lägga så mycket pengar på mig själv? Var jag egoistisk? Skulle det vara värt det? Dessutom började tankarna kring hela operationen ta fart, när jag väl satte mig i bilen och körde hemåt. Hur ont skulle det göra? Det skulle bli som de jag hade sett på plastikprogram på tv, som hade inlindade kroppsdelar och inte kunde röra sig! Ajajaj! Gjorde jag rätt?

Det bästa då var att jag i lugn och ro kunde åka hem och diskutera detta med min man. Operationstiden var inbokad, men det var en preliminär tid! Så skönt att ha en tid inbokad, men att ändå i lugn och ro kunna ta sig en funderare på vad detta skulle innebära för mig och min kropp, men även för familjens ekonomi!

Med en väldigt supportrande man bekräftade jag min operationstid genom att betala och sedan var det bara att vänta in operationsdagen! Spännande!! Det var som att invänta julafton och med allt vad det innebär av pirrighet!

Väntan

Veckorna innan operationen läste jag papperna jag fått med vid konsultationen flera gånger. Det stod allt man behövde veta inför själva ingreppet. Allt från vad du skulle tänka på när det gällde rökning och alkohol (blev inget problem för mig, då jag varken röker eller dricker alkohol) till vad du skulle äta och inte. Hur du kunde känna dig dagarna efter! Praktiska saker som att inte köra bil 48 timmar efter operation, låt någon hämta dig istället! Hur ditt humör kunde påverkas i form av nedstämdhet! Ja, alla sådana frågor som dyker upp i väntan på operation! Välinformerad blev jag!

Kvällen innan operation ringde narkosläkaren. Han presenterade sig och frågade hur jag mådde och om jag hade några frågor. Han berättade allt om narkosen, frågade om det var något jag inte tålde (jag är allergisk mot penicillin) och det kändes tryggt!

Hygien

Hygienen före och efter operation är superviktig! Tvättsvamparna, jag berättade om att jag fick med mig redan vid konsultationen, användes kvällen innan och på operationsdagens morgon! Rena sängkläder att sova i natten innan och nytvättade kläder! Så ren har jag nog aldrig känt mig! Det jag saknade var att få applicera lite hudlotion, men det får man inte, renlighet före allt annat! Det jag tänkte var "ska man vara fin får man lida pin" och det stämmer! Lite torrhet stod jag ut med!

Operationsdagen

Min man skjutsade mig till Victoriakliniken, där jag skulle infinna mig klockan 07.00. Jag sa hejdå till min man och togs väl om hand av en sköterska på kliniken. Hon visade in mig på ett rum och där fick jag byta om. När jag kom in i rummet var det som att komma in på ett spa! Ljusa, moderna rum, med utsikt mot vattnet! Ett tänt ljus och hudprodukter, precis som på ett spa! På sängen låg det en vit badrock, som bytte om till, vita strumpor, en hårsnodd och på mig fick jag ett par vita tofflor också!

Med ett leende på läpparna och med en harmoni i kroppen följde jag med sköterskan till ytterligare ett rum. En stor sal med många sängar, som separerades med skynken! Att vara privat och ostörd är en fin egenskap som Victoriakliniken är experter på! Du väljer själv om du vill ha kontakt med andra eller bara vara för dig själv!

I den stora salen fick jag vänta på min operation tillsammans med sex andra tjejer. Dessa tjejer skulle göra bröstförstoringar, så jag var den enda som skulle göra bröstförminskning!

Vi fick alla gå in till ett enskilt rum, en och en, och träffa Dr Randquist innan operationerna började. Där mätte han mig och tog ett förekort och undrade om jag hade några frågor!

Tillbaka i sängen upptäckte jag den härliga utsikten genom fönstret och solen som började gå upp i horisonten! Det kändes inte som jag skulle opereras, det kändes som att vänta på en skön och härlig massage på ett spa!

Tjejerna omkring mig började småprata lite om sina ingrepp de skulle göra och alla vara lite nyfikna på om någon hade gjort något sådant här förut. Vi fick en fin kontakt och det är alltid lika roligt att lära känna nya människor! Spänningen låg i luften, vi pratade lite och så var det dags för första tjejen att gå in till operation. Ja, det stämmer faktiskt! Man tar sin lilla droppåse och går in till operationsrummet. På vägen får man på sig en fin operationsmössa och så är man jättefin redan innan operationen börjat!

Förväntningarna låg i luften när en efter en opererades och kom utrullandes i sängen, för att vakna till efter narkosen! Man ville höra hur de mådde och hur det kändes efter ingreppet! Jag var sist in att opereras, så jag hann se och höra att alla mådde väldigt olika efter en operation och efter att ha varit nedsövda.

Dropp, lugnade och smärtstillande tabletter, sedan var det dags även för mig! Operationssalarna ligger i två torn med fantastisk sjöutsikt! Vilken arbetsmiljö, tänkte jag när jag tog klivet in i operationssalen! Jag fick lägga mig på operationsbordet under tiden som sköterskor och narkosläkaren småpratade med mig! Vi pratade om allt mellan himmel och jord och det gjorde att man kunde slappna av och försvinna bort i narkosens underbara land!

Sov gott, var det sista jag hörde innan jag vaknade upp några timmar senare.

Jag mådde illa och tyckte inte det var speciellt kul att vakna till!

De satte mig i en rullstol och körde mig till mitt enkelrum, där jag "checkat in" på morgonen! Allt var som ett töcken och kroppen kändes mörbultad!

Det tog bara ett kort tag efter det att jag anlänt till mitt rum, som jag kvicknade till. Jag kunde gå upp och se mig själv i spegeln och det var inte en vacker syn! Efter att ha legat på operationsbordet i fyra timmar, kan man väl inte räkna med något annat heller.

Jag hörde prat utifrån korridoren, öppnade dörren och till min förvåning såg jag sex stycken tjejer stå uppradade framför en stor spegel och visa varandra sina bröst! Vilken rolig syn! Sex nyopererade bröstförstoringar och så jag som såg ut som en mumie med allt bandage!

Dagarna efter

Morgonen efter vaknade jag och var inte lika lättrörlig! Svullnaden hade lätt börjat komma och jag kände mig stel som en pinne.

En sköterska kom in i rummet och frågade om jag ville ha frukost och efter en dag med mest dropp, smakade det bra! En underbar frukostbricka med yoghurt, ostsmörgås med grönsaker, juice, kaffe serverades och dessutom träffade solens strålar från fönstret min säng! Vilken morgon!

Morgonen fortsatte med att jag skulle få på mig en kroppstrumpa! Två sköterskor hjälpte mig på med den tajta trikån. Kroppsstrumpan hjälpte till att hålla allt på plats och den hjälpte mig dessutom att göra förhastade rörelser!

Jag hade med mig sköna och stora kläder, som var lätta att sätta på sig, över kroppsstrumpan!

Jag fick restriktioner muntligt och skriftligt om hur jag skulle ta värktabletterna och antibiotikan och kände mig redo för hemresan!

Utanför stod min man och väntade på mig och sedan bar det av hemåt.

Dagarna som följde svullnade jag ganska rejält, men jag försökte röra på mig så gott det gick! Jag gick upp och ner för vår trappa inne, eftersom jag blivit informerad om vikten av att röra sig och inte bara ligga stilla. Jag tog en stilla promenad på ett par hundra meter med min man någon dag efter hemkomst och utökade den promenaden successivt.

Smärtan

Smärtan var överkomlig. Jag trodde jag skulle ha mer ont än jag hade. Svullnaden och stelheten gjorde att jag kände mig otymplig! Kroppsstrumpan vande jag mig med och när jag väl tog av den kändes det som om något saknades.

Återbesök

Återbesök var jag på efter en vecka, tre veckor och sedan sex månader. Uppföljningen är lika viktig som själva ingreppet.

Personalen

Fantastisk personal! De lyssnar, stöttar, förklarar och finns där för en under hela processen!

Dagarna efter operationen ringde de och hörde efter hur det var och om man hade några frågor. Underbart!

Mersmak

Den fantastiska upplevelsen jag hade på Victoriakliniken gjorde att jag fick mersmak. Jag har efter år 2010 gjort fler ingrepp och varit lika nöjd varje gång!

På ett återbesök var det en tjej i väntrummet som sa till en annan tjej "Det här var första gången jag gjorde ett ingrepp här på Victoriakliniken. Vad ska jag nu hitta på att göra, för man vill ju tillbaka hit, det är ju så trevligt här!"

Jag log, för det är precis så jag känner varje gång jag varit här!

När man stiger in i entrén, blir emottagen med sådan värme och med lukt av äppelblom och harmoni vill man helt enkelt tillbaka!

Hemma har jag likadana ljus som på Victoriakliniken, den lukten betyder livskvalité och harmoni för mig! Det gör att jag kan drömma mig bort och ha kvar känslan av lycka varje dag!

/M.

Se Bukplastik ==>>

Min Bröstförstoring

Före-/efterbilder längst ner på sidan.

Jag hade under en längre tid funderat på att göra något åt mina ut-ammade bröst. Efter två barn kände jag mig helt avsexualiserad med en i princip helt platt överkropp, och tyvärr en midja som varit betydligt smalare.
Mina proportioner såg helt fel ut och kändes helt fel. Som ett päron i formen, inga bröst men en rumpa.

Jag googlade massvis och var inne på olika forum och läste mig blå om för- och nackdelar, om olika kliniker. Vissa inlägg kändes inte helt äkta...
Sammanfattningsvis kände jag att det är ju en väldigt subjektiv bedömning vad som är stort, litet, naturligt och "snyggt".
Jag insåg ganska omgående att jag vill ha ett par naturligt fina, lite större bröst än vad jag hade innan jag ammade.
Och naturliga bröst, det förknippades ofta med Victoriakliniken.

Avgörandet var när jag såg ett TV-program på SVT om plastikkirurgi, och då var Victoriakliniken och Dr. Randqvist med.
Jag tyckte att det var en mycket intressant och välgjord dokumentär om skönhetsoperationer utan att fördöma, eller för den delen hylla.

Dr. Randquist var intervjuad och jag upplevde honom som oerhört kompetent, skicklig och human. Han hade ett i mina öron väldigt intressant och viktigt resonemang om proportioner och form.
För mig var det av största vikt att det skulle se ut och kännas naturligt. Jag ville ha ett par proportionerligt "stora" bröst för min kroppstyp. Min värsta mardröm var ett par stenhårda bollar som spränger fram genom tunn hud.
Jag hade det största förtroende för Dr. Randquist och kände mig väldigt trygg med att han kunde uppnå det jag ville.

Naturligtvis förstår jag att Victoriakliniken är ett kommersiellt företag (och det är ju alla plastikkirurgkliniker) men jag vill helt ärligt framhålla att jag är helt enkelt urnöjd!
/A.

Min näsoperation

Före-/efterbilder längst ner på sidan.

Innan operation
När jag var ungefär 13 år gammal lyckades jag halka och slå näsan rakt in i en vägg. Efter den kraftiga smällen fick jag en liten bula på näsan, inte så märkvärdig, andra la inte märke till den speciellt mycket men jag gjorde det. Jag ansåg att min näsa inte var speciellt feminin och fick mitt ansikte att få ett mer maskulint intryck.

Under tonåren funderade jag mycket på en näsplastik, dock var det inget jag allvarligt trodde att jag någonsin skulle göra. I min värld var plastikoperationer något fel. Något som bara fåfänga människor kastade bort pengar på.

Jag trodde själv att jag inte mådde dåligt över hur min näsa såg ut, att jag hade accepterat att den inte var liten och rak. Fortfarande tyckte jag att det var synd hur min brutna näsa förstörde symmetrin i mitt ansikte.

När jag var 19 år bestämde jag mig för att besöka en plastikkirurg för en konsultation. ”Bara en konsultation” tänkte jag. Bara för att se vad läkaren säger.
Eftersom jag ville ha en näsplastik, en operation i ansiktet, var det inte rätt läge att vara dumsnål. Jag googlade, läste forum och kontaktade andra personer som hade plastikopererat sig och kom fram till att det bara finns en läkare för mig här i Sverige: Charles Randquist på Victoriakliniken. Han verkade helt enkelt vara bäst.

Sagt och gjort, jag ringde och bokade en konsultationstid, tvingade med min mamma att köra hela vägen från Göteborg till Stockholm i ett snöoväder.
Väl framme på kliniken blir vi väl bemötta av den underbara personalen. Jag och min mamma fick sedan träffa Charles. Jag berättade vad jag förväntade mig av näsoperationen och Charles berättade vad han kunde göra. Konsultationen tog inte så lång tid. Jag bestämde mig där på plats att jag ville operera näsan, medveten om vad folk skulle tro och tycka. Både jag och mamma kände oss trygga hos Charles och bestämde att näsoperationen skulle ske på Victoriakliniken.

I juni, nästan ett halvår senare, var det operationsdagen. Jag hade berättat för mina nära och kära om näs-operationen och fick höra från nästan alla håll att det var en dum idé, att det inte var något fel på min näsa och att de helt enkelt inte tyckte att jag skulle göra det. Men näsoperationen var för min skull, inte för någon annans. Spelade ingen roll vad de sa, jag hade bestämt mig.

Operationsdagen
Dagen innan operationen åkte jag och mamma till Stockholm. Vi skulle spendera natten hos några bekanta då vi skulle vara på kliniken tidigt på morgonen.

På självaste operationsdagen ringde klockan 05.30, in i duschen och på med rena kläder för att sedan åka ut mot kliniken. Väl där blev jag ännu en gång väl bemött av den underbara personalen. Jag fick gå direkt till uppvaket och byta om och lägga mig. Strax därefter blev jag upphämtad av en sköterska då det var dags för lite fotografering och sista mötet med Charles innan operationen. Där passade jag på att ställa alla de frågor som hade kommit upp sen vi talades vid sist.
Efter fotograferingen gick jag tillbaka till uppvaket där jag fick dropp och lite mediciner. Sedan kom narkosläkaren för att ställa lite frågor. Därefter somnade jag (det var trots allt tidigt på morgonen, hur nervös jag nu än var). Någon timme senare blir jag väckt då det var min tur att bli opererad.
Jättenervös går jag mot operationssalen. Jag var inte nervös över hur operationen skulle gå, utan mer över att jag skulle ha ont efter operationen.
Inne i operationssalen står narkosläkaren och en sköterska och väntar. Jag får lägga mig på operationsbordet där jag får min narkos och somnar in.

Några timmar senare vaknar jag upp igen på uppvaket. Kände mig helt stel i ansiktet och hade en massa gips och plåster överallt. Sköterskan kommer och frågar hur jag mår och om jag behövde smärtstillande. Just då hade jag ont och tackade ja till lite bedövande och somnade snabbt om.

Efter någon timmes sömn vaknar jag och känner inte av någon smärta i näsan utan endast hunger. Jag får en smörgås som jag knaprar i mig utan några som helst problem och somnar om igen.

Vid 6-tiden på eftermiddagen vaknar jag igen och är relativt pigg. Går upp och går lite och mår hyfsat bra. Ingen smärta. Sköterskorna kontaktar min mamma som kommer och hämtar mig.
Givetvis känner jag mig lite seg och yr av narkosen, men ingen smärta i näsan. Mamma kom och plockade upp mig och vi åkte till våra bekanta i Stockholm för att spendera natten där, för att sedan åka tillbaka till Göteborg dagen därefter.

Dagarna efter operationen
Konstigt nog kände jag ingen smärta alls i näsan. Jag var jättepigg och mådde bra. Detta hade ju givetvis sina nackdelar. Jag var nyopererad och skulle ligga sängliggande vilket jag inte gjorde. Detta resulterade i att jag svimmade ganska mycket. Som tur var så svimmade jag aldrig och slog i näsan utan ramlade bakåt.

En vecka efter operationen var det dags för återbesök. Jag skulle plocka bort gips och stygn. Eftersom min mamma hade gjort mer än tillräckligt så bestämde jag mig för att ta tåget själv till Stockholm över dagen.
Väl på kliniken träffade jag Charles som skulle kolla på min näsa. Dock så fick jag svaret att den inte hade läkt än. Min näsa var svullen och hade reagerat på operationen och jag fick därför en kortisonspruta i näsan och en ny tid att komma tillbaka på, redan veckan efter. Jag skulle även fortsätta vara sängliggande och röra mig så lite som möjligt.

När jag var hemma i Göteborg ringde Charles, trots att han var på semester, och kollade hur jag mådde och hur det gick med näsan och om den var svullen än. Han visade att han brydde sig och det kändes tryggt.

Veckan därefter åkte jag tillbaka till kliniken ännu en gång. Den här gången fick jag träffa Elin (en av de underbara sköterskorna!) som tog bort plåstret och stygnen. Hade sen innan hört att det skulle göra ont att ta bort stygnen och jag kan säga att det knappt kändes!

Redan då såg jag hur fin min näsa hade blivit. När min mamma fick se mig började hon gråta. Hon var överlycklig! Och jag med. Jag var riktigt nöjd.

Ett halvår efter
Nu såhär ett halvår efteråt är jag riktigt nöjd. I dagsläget har jag fått ett mycket bättre självförtroende. Jag vill vara med på kort, gärna i profil, behöver inte sminka mig varje gång jag går ut och jag känner mig feminin och vacker! Jag har en helt annan utstrålning än vad jag hade innan operationen.

I dagsläget är jag glad att jag inte lyssnade på någon annan. Min mamma håller med, hon säger att om hon visste att jag skulle må så här bra efter operationen skulle hon inte tvekat att låta mig operera näsan från första början.

Och när det kommer till Charles, han är mer än en plastikkirurg. Han är en konstnär. Att operera näsor så att de inte ser fejkat ut,  att leva upp till ens förväntningar och att göra allt detta utan att förändra personligheten/dragen i ansiktet är konstnärligt.  Han har ett öga för plastikkirurgi.

/A.

Se Före-/efterbilder från Näsplastik

Mitt Bröstlyft

Före-/efterbilder längst ner på sidan.

För snart 2 år sedan genomgick jag en bröstlyftsoperation på Victoriakliniken.

Efter att i år ha mått dåligt och pendlat i vikt samt levt ohälsosamt på olika sätt i perioder, så hade mina bröst blivit hängiga. Detta fick mig att må mycket dåligt även om jag börjat må bättre på insidan. Var ledsen och trivdes inte alls med min kropp på grund av detta.

Tanken på att göra en operation, när den kom, verkade först overklig. Lite orealistisk till och med. Samt skrämmande. Jag hade aldrig opererat mig tidigare eller varit under narkos. Jag hade inga pengar att operera mig för heller, direkt. Dessutom tänkte jag på alla risker och allt som kunde gå fel. Hela idén verkade totalt verklighetsfrämmande. Att operera sig känns ju som en ganska stor sak att göra. Men tanken kom tillbaka tills den verkade mer och mer vettig. Något man faktiskt skulle kunna göra på riktigt. Kände mig ledsen och ville ej vara det resten av mitt liv. Så till slut beslutade jag mig helt enkelt för att operera mig.

Jag skaffade jobb och sparade pengar i ca 3 år. Kollade upp information om bröstlyft samt olika kliniker och kirurger, samt tänkte igenom vilket sorts resultat jag önskade uppnå. Jag hade inte riktigt råd att gå på massa konsultationer, så jag valde ut de kliniker och kirurger jag var mest intresserad av. Sen gick på två konsultationer varav den ena var hos Charles Randquist på Victoriakliniken.

Valde att operera mig hos Charles Randquist. Gick efter känsla, antar jag. Litade på hans kompetens helt enkelt. Under konsultationen tittade han på mina bröst och förklarade vad man kunde göra åt hängandet, ritade på dem för att visa, samt svarade på mina frågor. Jag bestämde mig ganska snabbt att göra operationen där. Sen fick jag träffa en sköterska/kvinnlig personal och vi satt ned i ett annat rum och gick igenom instruktioner och betalning. Det fanns operationstider ganska snart. Valde en som var ca 2 månader efter konsultationen. Ville ha lite tid på mig innan.

Att operera sig på Victoriakliniken var visserligen det dyraste alternativet. Men jag hade sparat och om någon kunde få fram det resultat jag hoppades på så var det mer än värt det. Man vill inte direkt chansa när det gäller ens kropp.

Tog taxi till Saltsjöbaden tidigt på operationsdagens morgon. Jag kände mig lugn. Kom dit, fick gå in ett rum med en massa sängar och andra patienter. Där fick jag byta om till morgonrock och lägga mig i en säng jag blivit tilldelad. Efter ett tag fick jag gå in till Charles Randquist som ritade på mina bröst och fotograferade dem ur olika vinklar. Efter det låg jag i sängen ett par timmar och väntade på min tur. Under tiden läste jag och vilade lite, samt fick tabletter av en sjuksköterska. 

Sen var det min tur in i operationssalen.  De som var där inne var trevliga. Kände mig fortfarande helt lugn. Låg ett tag på operationsbordet och fick narkos.

Sen minns jag inget fram tills att jag vakande upp i ”min” säng igen. Fick en smörgås (och nyponsoppa – om jag minns rätt). Hade inte ätit på flera timmar innan operationen så som man ska, så det var skönt att äta något igen.

Tittade ner på mina bröst samt speglade mig på toaletten. Tyckte de såg väldigt bra ut trots att de var svullna och inplastade i någon sorts plastfilm. Oerhörd skillnad! Kändes hemskt bra.

Var kvar ett par timmar till på grund av narkosen. Fick en operations-BH.   

Sen fick jag hjälp av en sköterska att ringa en taxi för hemfärd. Hon hjälpte mig även ned till den. Personalen var överlag väldigt vänlig och hjälpsam. Miljön därinne var också intressant. Bara hissen i sig var fascinerande, då den mer såg ut som ett rum med inredning än insidan av en hiss.

När jag kom hem åt jag lite och sov sen. På rygg.

Veckorna efter operationen var spännande. Kul att se den positiva förändringen av brösten. Det gjorde heller ej särskilt ont så det räckte med att ta Alvedon med jämna mellan rum.

Efter det var jag på ett par återbesök, tog bort inplastningen och kollade att det läkt bra. Hela läkeprocessen gick väldigt smidigt över huvud taget. Allt gick faktiskt väldigt smidigt och problemfritt. På det sista återbesöket togs nya bilder av brösten. Då fick jag också med mig en cd skiva med mina före och efter bilder. Vilket var kul.

Så här två år efter operationen är jag fortfarande jätte nöjd. Att operera mig var ett av de bästa besluten jag tagit.

Det gjorde stor skillnad i mitt liv, till det bättre!

/L.

Se före-/efterbilder på Bröstlyft

Min Bröstförstoring

Före-/efterbilder längst ner på sidan.

Jag har alltid tänkt på hur mina bröst ser ut, och jämfört med andra, har alltid velat ha större bröst än jag hade.
Mitt självförtroende har hängt mycket på hur små mina bröst var. Jag tycker personligen att den största delen av kvinnligheten sitter i brösten; en kvinna ska ha bröst...
Innan jag opererade mig hade jag väldigt dåligt självförtroende, jag kände mig som en flicka. Jag kunde inte ligga naken framför min sambo som jag varit tillsammans med i 7 år!

Jag hade sen jag började få bröst lekt med tanken på att operera mig och sagt flera gånger att ”jag vill ha större” osv.
I två år funderade jag sedan fram och tillbaka seriöst  på om jag skulle göra en operation eller inte. Jag tänkte upp och ner, fram och tillbaks. Jag ville ju ha större men jag ville ändå ha äkta bröst.
Till slut bestämde jag mig, det skulle få bli en operation!

Första kontakten
Första samtalet med Victoriakliniken, då jag ville boka tid för konsultation, kändes lite nervöst. Sedan, efter ett par veckor, när jag för första gången kom dit på konsultationen var jag så nervös! Det var första steget mot operationen. Jag fick träffa Dr. Charles som tittade, kände och mätte mina bröst. Sedan kom vi överens om vilken storlek det skulle bli.

Bokade operationsdatum! 
Veckorna fram till operationsdagen var jag så pirrig, nervös och glad, tänkte hela tiden på operationen och slutresultatet.

Operationsdagen!

Jag kom till kliniken 07.00 på morgonen. Rätt så trött eftersom jag inte hade sovit mycket den natten, tankarna fokuserade bara på operationen.

Jag fick tofflor, morgonrock och en egen säng i ett litet rum där jag skulle sova över, natten efter operationen.
Sedan gick sjuksköterskan upp med mig till ett rum där jag skulle få ligga och vänta på min tur. Tiden gick så långsamt…. Blev hämtad av en sköterska som ledde mig in till Dr. Charles som skulle rita på brösten. Det såg lite roligt ut, fattade ingenting av det han hade ritat och skrivit (haha).

Gick tillbaka till min säng. Efter 5 timmar kom en sköterska till mig och sa att ”Nu är det din tur!”
Nu var jag väldigt nervös och väldigt glad. Fick gå på toaletten och sedan fick jag ett piller. Sedan var det äntligen dags! La mig på operationsbordet, och somnade…

När jag vaknade upp hade jag otroligt ont och kunde inte röra mig en centimeter. Bad om smärtstillande hela tiden. Efter ett tag sattes jag i en rullstol och rullades ner till rummet där jag skulle sova. När jag hade lagt mig i sängen (det tog ett bra tag att lägga sig i sängen) med hjälp av sköterskan, orkade jag ingenting på grund av narkosen. Inte förrän klockan 10 på kvällen tittade jag på hur resultatet blev. Lyfte på linnet och kollade, småskrattade för mig själv och sedan somnade jag.

Jag är otroligt nöjd med resultatet efter operationen.  Nu känner jag mig äntligen som en kvinna och inte en flicka! Jag går gärna runt utan tröja och BH i lägenheten framför min sambo!

Mitt självförtroende är på topp  och jag mår jättebra!

Ångrar inte operationen en sekund!

/J.

Se före-/efterbilder på Bröstförstoring